Just nu är det mulet, grå himmel, inte varm och inte kallt. P är lagd i sin säng och O rondar. Efter snart tre månader i Wanganui ska jag försöka uppdatera den här bloggen!
Den här veckan har P börjat på dagis. Han går i en baby group för 0-2-åringar och har bara varit där en gång så länge. Dagiset sköts av babtistkyrkan här men det verkar inte vara så många religiösa inslag. Det verkar som att det börjar bli lite för tråkigt att bara hänga med sin mamma, så dagis några timmar i veckan verkar bra. När jag lämnade honom i onsdags (kort inskolning, jag var bara kvar en timme) var han helt nöjd och när jag kom tillbaka en timme senare satt han i en ring av "high chairs" och satt och mumsade på något kex och drack vatten och åt äpple. UTAN att försöka klättra ur stolen. UTAN att bli underhållen av leksaker. UTAN att gnälla. Tänk om han kan börja göra så hemma?
Nu hör jag någon som ropar "NAAAAA.. NAAAAA". Det betyder "napp" på P språk. Nu ska jag maila till några av er för att tipsa om min nya blogg.
Jag vet inte hur man gör men chansar på att man bara skriver en rad. Härligt att höra från er. Låter idylliskt att man är tillsammans med sin unge så länge att han känner sig helt trygg och börjar fokusera utanför den inre kretsen.
ReplyDeleteI Sverige skakas läkarkåren av ett dramatiskt policiärt ingripande, då en kollega, överläkare i anestesiologi vid ALB ( är det så man förkortar Astrid Lindgrens Barnsjukhus?) greps av uniformerad polis på sin arbetsplats i måndags och nu sitter häktad för dråp, med anledning av en rättsmedicinsk diagnos avseende en för tidigt född flicka med hjärnblödning, kramper och som inte vaknade upp ur en narkos given i samband med en MR undersökning.
Många är bestörta, läkarförbundet har uttalat sig, läkarkåren verkar för liv och ett eventuellt barmhärtighetsmord, är inte acceptabelt. Fortsättning följer, under tiden sitter vår kollega frihetsberövad och riskerar 10 års fängelse (sic)! Alla är berörda.
I övrigt ska vi, familjen åka till Sälen och åka skidor, brädor och Kite. Vi kollegorna på medicinkliniken längtar efter Josephine. HA det bra, passa på att njuta och ladda batterierna, så att ni snart kommer hem igen.
kram Rebecca